Ska läraren ”behålla badkläderna på”?

31 augusti, 2010

I boken Skriva för att lära: skrivande i högre utbildning (2002) av Olga Dysthe,  Frøydis Hertzberg och Torlaug Løkensgard Hoel, ger författarna bl.a. rådet att skrivpedagogen själv ska skriva, visa upp sina texter och delta i responsgrupperna, annars blir det som ”en simbassäng där alla är nakna utom en”  (2002, s 183).

Det är en fantastisk liknelse och låter klokt. Ändå är jag lite tveksam. Vad tycker du?

Att läraren/kursledaren/skrivpedagogen själv gör övningarna kan väl bara vara bra, men ska han eller hon visa upp resultatet? Vilka för- och nackdelar finns med det?

I dag testar jag rådet. Här kommer alltså mitt svar på den övning som eleverna har i läxa till i dag.

”Det kom ett brev om sommarsäd” av Pär Lagerkvist

Det kom ett brev om sommarsäd,
om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.

Där låg i solen gård vid gård
inunder Herrens trygga vård,
och klara klockor ringde fred
till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång
och av lavendel, aftonsång,
och söndagsfriden då hon skrev
till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,
utan att vila, för att jag
långt borta skulle veta det
som är från evighet.

”Brev II” av Charlotta Wasteson

Jasså, morsan skriver
till dig fortfarande.
Till mig har hon
inte skrivit en rad
sedan 1963.

Själv minns jag henne
bara som stolt och krävande
med sin hårda träslev i näven
och sin stränga gud i förklädesfickan.

Tror du hon vill försonas,
innan hon ger sig av?

Entry Filed under: funderingar,Skönlitterära övningar,utbildning. Posted in  funderingar ,Skönlitterära övningar ,utbildning Taggar: , , .



6 Comments

  •    cwaste  |  augusti 31st, 2010 at 2:09     

    Jag har haft mycket svårt för att bestämma hur jag ska bryta versraderna. Ibland blir det överklivning, ibland inte. Versen blev fri på alla vis. Jag testade först att göra versraderna väldigt korta, men det blev väldigt sönderhackat. Har du förslag på hur du tycker att jag skulle bryta raderna?

  •    Johannes Källblad Falck  |  september 6th, 2010 at 14:03     

    Jag tror att det är en kanonidé, eller som engelsmännen säger: ”a cannon idea”!

    Undervisningen blir mycket mer intuitiv när den undervisande ingår i dem som undervisas. Det genererar en diskussion på ett mer jämlikt vis och kunskapsbytet sker på en annan nivå. Jag säger kunskapsbyte för att jag anser det vara en mycket bättre term än undervisning. Törhända att det ofta förblir en undervisning. Detta är en destruktiv tendens, och jag tror att detta råd är ett steg i rätt riktning.

    Att leva sig in i elevens tankesätt och kunskaper kan nog vara svårt då läraren tänker olika eller vet mer inom ett visst ämne. Det är nog lättare på högre utbildning, men detta råd är ytterst tillämpningsbart även på lägre nivåer.

    Mvh,

    Johannes

  •    gusten  |  september 7th, 2010 at 11:00     

    Att läraren själv gör uppgifterna som hon/han ger ut tycker jag verkar som en rätt bra ídé faktiskt. Inte bara för att eleverna ska känna sig mer ”bekväma” som jag tolkade citatet om simbassängen. Det är också bra att föregå med ett gott exempel och visar upp på ett ungefär hur man ska göra.

    Nackdelen är väl att då kan vissa bli för fäst vid just lärarens sätt att skriva och inte tänka så mycket själv eller utveckla en egen stil. Fast jag tycker inte läraren ska behöva göra det med varenda klass hon gör en viss uppgift med. Det räcker nog med att spara materialet och visa upp det. Exempelvis tyckte jag från början att ”svara på en dikt” lät lite luddigt. 🙂

  •    iozenge  |  september 7th, 2010 at 20:24     

    Jag tror faktiskt inte detta koncept skulle vara särskilt lyckat. Om lärarer då är med och gör uppgifter som eleverna också ska göra blir det ju lätt ett krav på att vara lika bra som läraren. Hur man än ser på det har läraren en auktoritativ roll.

    Om Läraren då går ner sina elevers nivå kan prestationsnivån verka höjas, och i sådana fall kan jag se det viktigt att diskutera, eller andra metoder, för att verkligen få fram elevernas tycken och tänkande, så att det inte blir läraren som har det sista ordet, för risken är stor att blir så, vare säg hen vill det eller inte. Men då kommer problemet med att ha en diskussion som är givande för alla i en stor grupp, som t.ex vår klass. Kanske om det gäller mindre grupper på ca 10 högst, annars är det nog bättre att läraren agerar som samordnare. Som vanligt.

  •    Emmy Gervard  |  september 13th, 2010 at 15:49     

    Jag tycker att detta hade varit bra i vissa avseende. I svenska där man får mycket möjlighet till individuell rörelse så är det någonting som nog hade fungerat i praktiken. Jag är dock tveksam till att det hade fungerat i de naturvetenskapliga ämnena som kemi och biologi.

    Nu har jag aldrig varit med om att en lärare först gör uppgifterna men det var roligt att få läsa din dikt. Det blir ju väldigt lätt för eleverna att förstå vad det är man ska göra och vad som förväntas. När vi nu har börjat jobba med debattartiklar tror jag att detta hade varit jätte bra. Då hade du kunnat skriva en artikel och sedan pekat ut vilka knep du har använt för att fånga din målgrupp. Dikter är så ”egna” medan debattartiklar ofta följer en viss form och struktur. En annan anledning till att jag hade haft nytta av att läsa en debattartikel gjord av en lärare är att jag har bristande kunskaper inom området. Debattartiklar gick vi varken igenom på högstadiet eller i svenska A så man känner sig lite som Bambi på hal is. Jag har såklart läst många debattartiklar men det hade varit bra att se hur en som är utbildad i det svenska språket hade lagt upp sin artikel. För i många debattartiklar har man inte hållit med och då kan man ju undra om det är ämnet eller skribentens fel.

    Jag tycker absolut att det hade varit en rolig idé om läraren själv gjorde några uppgifter. Komplikationer som kan inträffa är om eleven börjar se det som en tävling istället för ett sätt att utveckla sig själv. Att inleda en tävling mot någon som har läst svenska på universitetet och dessutom har ett brinnande intresse för just sitt ämne kan bli svårt och resulterar nog lätt i missöde och besvikelse. Fast jag tror att detta, precis som många andra saker i livet, är bäst när det sker i lagom mängd.

    Tack för att jag fick läsa din dikt!

    Emmy

  •    cwaste  |  september 17th, 2010 at 21:54     

    Intressant att läsa era kloka synpunkter!
    Det har nog både fördelar och nackdelar och olika elever upplever sin lärares undervisning olika.

    Alltså går det aldrig att göra på ett sätt som alla tycker är helt rätt.

    Jag tänker att det kan vara bra att föra fram förebilder i undervisningen, men att det kan vara en komplikation om det är en själv man vill föra fram som förebild. Det räcker nog med att man ger responsen och betygen … eller?

    Fokus ska ju ligga på er och er kunskapsutveckling, inte på vad era lärare eventuellt kan prestera.

    Samtidigt tror jag, precis som ni skriver, att man som elev behöver se exempel och ibland (särskilt när man konstruerat uppgifterna själv) kan det vara lättare att konstruera egna förslag på lösningar än att hitta andras (som man dessutom kanske inte får använda på grund av upphovsrätten).

    Jag hoppas att jag ska kunna hitta ett sätt där det ska gå att ge exempel på lösningar, utan att fokus kommer på uppgiftslösaren istället för på lösningarna. Kanske är jag fortfarande lite för ung och prestationsinriktad för att kunna släppa helt på prestigen och slappna av i axlarna, men jag hoppas att jag är på god väg. Så småningom hoppas jag hitta en balans i min yrkesutövning. 😉

    Jämför med lärare i naturvetenskapliga ämnen och läroboksförfattare! De ger förslag på lösningar hela tiden utan att man funderar över om det är rätt eller fel att ge den typen av vägledning. Men i undervisning i humanistiska ämnen är man generellt livrädd för att styra eller påverka sina elever i någon riktning. Eller har jag fel?

    Boken som jag läste ger rådet att läraren även ska delta i responsgrupperna och jag tycker att där måste nog ändå gränsen gå. Inte ska väl kursdeltagare generellt ge sina kursledare respons på deras texter? Eller? Skulle det inte kännas obekvämt att ge sin lärare respons på det som han eller hon skrivit? (Det skulle kanske vara bra träning, men inte om den ev BETYGSSÄTTANDE läraren blir sur och hur vet man att han eller hon inte blir det?!) Jag tänker att fokus måste ligga på elevernas texter, men naturligtvis är det så att man även lär sig mycket på att ge andra skribenter respons. Kanske skulle man lära sig extra mycket av att ge mer vana och avancerade skribenter respons, men är det bra att den skribenten i så fall är ens kursledare? Vad tycker ni?

    Ni tog upp risken med att man kan komma att börja tävla med sin lärare. Det kan ju både göra en modfälld över att man inte kan konkurrera med sin lärare och irriterad över att den som tränar en (det vill säga läraren) inte är bättre själv. På den andra bloggen gjorde en av er en mycket bra liknelse med hur det är med tränare inom idrotten. De kan vara jätteduktiga på att se vad deras lag och enskilda idrottsutövare behöver förbättra, utan att de för den skull varken kan springa fortare eller hoppa högre själva. En sådan tränare får förklara med ord och låta bli att visa med handling och kan ändå åstadkomma underverk med sin grupp!

  • Trackbacks/Pingbacks

    1. Ett lingvistikens pensum » Blog Archive » Mina senaste kommentarer
    2. » Mina kommentarer Emmys
    3. » Kommentarer och inlägg Mr Power!

Jag heter Charlotta Wasteson och är gymnasielärare i svenska och historia. Här skriver jag bland annat om böcker, artiklar och pedagogiska frågor i min vardag. Ge gärna tips eller skriv en kommentar!

Creative Commons licens


Creative Commons License
Jag gillar Creative Commons. Du får därför gärna använda mitt material. (Det är bara att kopiera, ange källa och länka till materialet.) För mer info klicka här!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Mina bilder på Flickr:

Student 2017

Student 2017 Simrishamn

Student 2017 Simrishamn

More Photos

Meta

Taggar