Sedan en tid tillbaka har jag bloggat på adressen http://cwasteson.blogspot.com/ istället. Det började med att jag gick en kurs på KTH i Digital kompetens i skolan och där jag var tvungen att använda bloggverktyget Blogger istället för WordPress. Till en början använde jag båda bloggarna (fast till lite olika saker), men tiden räckte inte till utan så småningom gick jag över till att bara skriva där.
Bloggen Charlotta Wastsons bollplank fungerar som
min personliga lärplattform.
Är du lite nyfiken på vad jag gör i skolan med mina elever så hittar du det lättast via min webbplats Fröken Wastesons länksida: http://cwaste.skolbloggen.se/
Vill du läsa lite om mina funderingar kring bland annat intressanta böcker, artiklar och pedagogiska frågor i min vardag, så skriver jag om detta på Charlotta Wastesons bollplank: http://cwasteson.blogspot.com/
Jag har också en blogg som heter IKT-tips där jag skriver om användning av datorer och Internet i skolan: http://ikttips.skolbloggen.se/
Under påsklovet fick Österlengymnasiets elever och personal det överraskande beskedet att vår förvaltningschef och våra politiker har beslutat att de vill lägga ner skolan på ett år. Här har jag skrivit mer om vad som hänt (BUN-chefens och några politikers kuppartade beslutsordning och elevernas engagemang):
I en distanskurs som jag går vid Halmstad högskola ska jag göra en ljudberättelse och en stillbildsfilm. Smart som jag är har jag valt att slå ihop uppgifterna.
Är man kritisk kan man hävda att uppläsningen är stel och innehållet klyschigt, men är man på ”snälle-humör” kan man säga att det är en poetisk, om än inte så djupsinnig, betraktelse över hur det kan vara att arbeta som lärare …
Det här att göra en ljudberättelse var en svår och tidsödande uppgift för mig. Jag är ovan vid att spela in ljud, har ingen vidare utrustning och bjuder med jämna mellanrum lyssnarna på ljudliga inandningar och luftpuffar. Dessutom har jag sällan kontroll över ljuden i min omgivning, här är skäller hunden och barnen pratar eller skriker, vilket gör det svårt att spela in bara de ljud jag vill spela in. Säkert har flera av mina elever en liknande situation hemma. Inte heller i skolan är tyst, särskilt inte när flera grupper jobbar samtidigt.
Från början hade jag tänkt att jag skulle spela in egna ljudeffekter, men min utrustning var lite för dålig, så det blev istället att jag letade gratis ljud på nätet.
När jag kommit in i arbetet och börjat få en mer tät ljudberättelse kände jag dock hur hela berättelsen lyfte. Den blev så mycket bättre, mer suggestiv och intressant. (Allt är ju relativt, får jag väl tillägga om ni tycker att jag nu ger mig själv oförtjänt mycket beröm! Att jobba med ljud var alltså mer kreativt och givande än jag ursprungligen hade förväntat mig. Det här vill jag göra fler gånger!
Jag har lagt filen på blip.tv: http://blip.tv/file/4998491 och så har jag prövat att lägga den på Aviarys Myna, men det verkar väl inte funka än tyvärr:
Check this out on Chirbit
*******************
Efter att ha gjort färdigt ljudfilen importerade jag den och några av mina fotografier till Moviemaker. Jag lade bilderna i en ordning som passade och fixade några övergångar och lite text. Först hade jag bara glidande övergångar där den ena bilden långsamt övergick i den andra och nästan alla bilderna fick inzoomningar, men det blev lite tjatigt, så jag ändrade och varierade övergångarna mer. Det blev inte jättesnyggt, men det blev i alla fall mindre enformigt.
Datorn blev lite trött emellanåt och la av (särskilt när jag skulle jobba med de överliggande texterna) och då blev jag också lite trött, men det gick till slut. Här kommer resultatet:
Kommentar kring uppgiften:
Det som tog mest tid och kraft var ljudet. Jag är ovan vid att spela in ljud, har ingen vidare utrustning och bjuder med jämna mellanrum lyssnarna på ljudliga inandningar och luftpuffar. Dessutom har jag sällan kontroll över ljuden i min omgivning. Här skäller hunden och barnen pratar eller skriker, vilket gör det svårt att spela in bara de ljud jag vill spela in. Säkert har flera av mina elever en liknande situation hemma. Inte heller i skolan är det tyst, särskilt inte när flera grupper jobbar samtidigt.
Från början hade jag tänkt att jag skulle spela in egna ljudeffekter, men min utrustning var lite för dålig. Istället plockade jag därför gratisljud från nätet.
Att testa nya redovisningsformer är nyttigt så klart. Först när jag gör egna uppriktiga försök blir det tydligt vilka svårigheter som finns i en uppgift.
För mig blev det särskilt tydligt hur svårt det är att läsa naturligt och avslappnat. Min målsättning är att det ska låta som om jag talar spontant, direkt ur hjärtat, och inte som om jag läser ur ett manus, men dit har jag inte nått. Kanske kan övning så småningom ge färdighet?
Och så måste man lära sig att bestämma sig för att en produkt är bra nog. Visst skulle jag kunna göra fler inspelningar och visst skulle jag kunna göra dem ännu bättre om jag övade mer. Visst skulle jag kunna mixa ljudet bättre och visst skulle jag ha kunnat göra snyggare övergångar mellan bilderna … Men även om jag hade lagt 10 timmar till skulle det ändå aldrig ha blivit perfekt. Den tiden att förfina produkten, göra det där lilla extra, har jag inte och oftast inte heller mina elever. Det gäller alltså att kunna avsluta och ibland lämna ifrån sig något, trots att man inte är helnöjd.
Jag är sugen på att ge mina elever i uppgift att göra liknande saker, men just nu tvekar jag lite. Även om det kan vara mindre jobb än att göra en spelfilm, tar det en hel del tid att göra dem, i alla fall om läraren och eleverna inte är så vana. Jag måste alltså komma på en uppgift som kretsar kring innehåll och färdigheter som är så centrala i kursen att det kan motivera tidsåtgången.
Hur gör du? Har du några tips?
Har du prövat att göra ljudberättelser med dina elever? Vad har de haft för innehåll? Vad har de haft för syfte?
Med digitala portfolior är det lätt att spara sitt material. Men om du inte tidigt bestämmer dig för vad du ska spara och var och hur du ska spara det, så kommer du snabbt att översvämmas av material. Vänta alltså inte med att ta itu med detta. Skapa och döp mappar och undermappar och var konsekvent när du sorterar ditt material.
En annan viktig fördel med digitaliseringen är att det är lätt att länka mellan olika delar av materialet och mellan materialet och olika webbsidor. Detta ger en god service åt läsaren. Länkarna gör det också enklare och smidigare för skribenter att referera och hänvisa till andras arbeten. Är det lätt, tror jag att det finns det större chans att vi gör det. Samtidigt är det viktigt att tänka på att man inte ska begränsa sig till det material som ligger på Internet. Då riskerar man missa mängder av högkvalitativt material. Man måste också tänka på att eleverna behöver träna sig i att kunna skriva självbärande texter.
Digitala portfolior kan med ganska enkla medel göras mycket snygga på ytan. Det är roligt och kreativt att jobba med formen, men det finns en risk att bearbetningen av innehållet får stå tillbaka. Det finns också en risk att formen, istället för innehållet, bedöms vid betygsättningen.
Jag är väldigt intresserad av hur tekniken påverkar vårt lärande i skolan och i livet i stort. Informations- och kommunikationstekniken har kommit att påverka nästan all vår vakna tid. Och utvecklingen har gått snabbt. Jag känner att tekniken har gjort mig mer kreativ och engagerad, men också att jag sitter mycket vid datorn istället för att umgås med familj och vänner och istället för att röra på mig. Jag känner mig också stressad att producera mera. Hela tiden. Möjligheterna är så stora och jag vill ta vara på dem!
Därför var det med stort intresse som jag läste Bodil Jönssons bok Vi lär som vi lever (2008). Boken handlar om hur vårt lärande påverkas av vårt sätt att leva som i sin tur påverkas av tekniken, i form av bland annat datorn, internet och mobiltelefonen. Bilden är varken entydigt positiv eller negativ. Datorn har underlättat livet för alla och särskilt för de som har olika typer av funktionshinder. Internet-kulturen har också lett till att vi riskerar att få ytliga kunskaper, som små kunskapsöar utan sammanhang och överblick, och det finns en uppenbar risk att vi ägnar för lite tid åt eftertanke. Tankar Tar Tid och det måste de få göra om vi ska kunna nå nya kunskaper och insikter.
Bodil Jönssons bok handlar om sådant som i dag påverkar alla människors vardag. På så vis borde den kunna intressera alla. Men den är ingen konkret handbok: “gör så här så lyckas du bättre!” utan den innehåller reflektioner kring teknikens möjligheter och problem. Jag tror därför man som läsare måste tycka om att försöka analysera samhället och att man måste ha tid och vilja ta sig tid. Hennes bok kräver tid för eftertanke.
Bodil Jönsson är en skicklig retoriker och hon skapar många både djupsinniga och slående formuleringar som redan blivit eller skulle kunna bli bevingade. Ett väldigt känt exempel är hennes allitteration Tankar Tar Tid, men det finns många fler i boken, till exempel hennes påstående att ”vi befinner oss i prenässansen”. Är man intresserad av filosofi och språk, så tror jag att man uppskattar denna bok alldeles extra.
Här har jag skrivit mer om mina tankar kring boken:
Här kommer ett bra filmklipp med Bodil Jönsson som såväl visar hennes berättarförmåga som hennes klokskap. I klippet talar hon om hur hon myntade begreppet ”prenässansen”:
Astrid Lindgren (Det gränslösaste äventyret, 2007, s 70) kopplar ihop läshungern med våra förutsättningar att utvecklas:
”Ta tio nu levande människor som du sätter högt och som du anser verkligen har uträttat något för mänskligheten, gå tillbaka till deras barndom, skala av dem åren och jag tror att du ska skala fram tio stycken små bokslukare. Kanske var det inte alltid vad vi skulle kalla ”goda” böcker som de läste, men de läste, det är jag förvissad om. De gav sin fantasi näring, och fantasi var just vad de behövde, när de blev vuxna och skulle börja omskapa världen. Ty allt som sker, måste först ta form i någon människas fantasi, hur skulle det annars kunna bli till?” (2007, s 70)
Det låter mycket rimligt att läsning och läshunger har stor betydelse för vår framtida utveckling. Det är säkert så att personer med fantasi, nyfikenhet, inlevelseförmåga och intresse av andras upplevelser och perspektiv, är mer intresserade av att läsa än andra. Ändå spelar det kanske inte så stor roll, vad som är hönan respektive ägget: om läsningen skapar empatiska och kreativa människor eller tvärt om. Vem som än läser utvecklas av det!
Tyvärr fortsätter Lindgren sedan med att:
”Nu innebär detta förstås inte att alla små bokslukare växer upp till nyskapare och omdanare…”
Åhhh …
Men det kan ju var kul att läsa ändå!
Vilka är dina tankar och erfarenheter kring läshungerns orsaker och verkningar? Om du tror att barns läshunger kan vara en viktig drivkraft i deras utveckling – hur får vi dem att känna läshunger och bli bokslukare?
Tisdagen den 21 sept 2010 publicerade Sydsvenska Dagbladet flera intressanta artiklar på temat Afrika, könsroller och millenniemålen. Jeppe Villadsen skrev om den snabba förändringen av könsrollerna i Rwanda: ”När kvinnorna får frihet glömmer de sina plikter” (visst är rubriken, som också är ett citat ur artikeln, intresseväckande och säger en hel del om könsrollerna!) och Stig Larsén, Kim Alm och Jenny Rydqvist har gjort ett intressant uppslag med text och grafik kring stegen mot milleniemålen att bland annat halvera hungern och fattigdomen i världen: ”Små steg framåt” och Kvinnorna nyckeln när målen ska nås”. (De två materialen om millenniemålen ligger i dagsläget tyvärr inte på Sydsvenskans nätupplaga.)
Efter folkmordet i Rwanda har kvinnorna fått allt mer makt. Fler män än kvinnor dödades 1994 och när männen blivit färre har kvinnorna behövts på områden som tidigare dominerats av män. Rwanda har nu till exempel världsrekord i andel kvinnor i parlamentet: 56%. Männen är fortfarande familjens överhuvud och äger det mesta av jorden, men kvinnornas inflytande ökar på alla områden i samhället. Jag tänker att utvecklingen liknar den som skedde i västvärlden i samband med första och andra världskriget. Hoppas att kvinnornas stärkta position i Rwanda kan smitta av sig på andra länder i Afrika!
FN hoppas mycket på att kvinnornas stärkta roll ska kunna rädda millenniemålen. Stig Larsén skriver: ”På alla områden spelar flickor, kvinnor och Afrika en central roll för framgång.”
Utvecklingen går åt rätt håll. I dag är 18% av parlamentarikerna i södra Afrika kvinnor. Motsvarande siffra i de utvecklade länderna är 24% (som alltså också har en bra bit kvar till 50%). FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon hävdar att för att kvinnor på sikt ska kunna få mer makt, måste flickor få utbildning. Det behövs enligt artikeln fler lärare och klassrum. Jag vill tillägga att det dessutom bör vara gratis att gå i skolan!
Här kommer ännu ett underbart citat ur boken Det gränslösaste äventyret (2007) med texter av Astrid Lindgren. Den här gången handlar det om Pippi:
”Om jag överhuvudtaget har haft någon särskild avsikt med Pippi-figuren utöver att roa mina späda läsare, så har det varit detta – att visa dem att man kan ha makt utan att missbruka den, ty av alla konststycken i livet är det tydligen det allra svåraste. Överallt missbrukas makt. Var och en är herre över sin stackare, det börjar redan hos barnen, och fortsätter upp till dem som styr länder och riken. Men Pippi är fin, hon! Hon har mer makt än någon unge på jorden, och hon skulle kunna utöva terror mot både barn och vuxna i sin omgivning, men gör hon det? Nej, hon är bara snäll och hjälpsam och givmild och tar inte till hårdhandskarna förrän det verkligen är alldeles nödvändigt.” (2007, s 63)
Det är sådana förebilder vi behöver i tillvaron: små och stora hjältar och hjältinnor, som klarar av att ha makt utan att missbruka den!!!
Vågar du försöka vara en förebild?
Bilden är hämtad från Wikimedia Commons och visar ett tyskt frimärke med Pippi på. Mer om bilden kan du hitta här: Pippi Langstrumpf Pippi Longstocking.
Åter och åter igen hävdar de rödgröna att alliansens uppstramning av ekonomin slår hårdast mot de som är svagast i samhället.
I slutdebatten på tv i går tog de upp tre unika exempel på personer som drabbats av de förändrade reglerna för sjukpenning. Vad de rödgröna inte berättar är att det också finns unika exempel på motsatsen.
Sydsvenskan publicerade en artikel i gårdagens nummer som visar en annan sida av myntet! Läs den gärna!
Jag heter Charlotta Wasteson och är gymnasielärare i svenska och historia. Här skriver jag bland annat om böcker, artiklar och pedagogiska frågor i min vardag.
Ge gärna tips eller skriv en kommentar!
Creative Commons licens
Jag gillar Creative Commons. Du får därför gärna använda mitt material. (Det är bara att kopiera, ange källa och länka till materialet.) För mer info klicka här!
har jag valt att slå ihop uppgifterna.
Astrid Lindgren (Det gränslösaste äventyret, 2007, s 70) kopplar ihop läshungern med våra förutsättningar att utvecklas:
cwaste